Ifjol på dagens datum åkte vi skidor nere på Fyråbadet tillsammans, jag och Daniel. Alla som åkt skidor på Fyråbadet vet vart milen och ”femman” korsar varann, vi kommer precis upp jämsides där från varsitt spår och blir glatt överraskade att se varann. ”Men heej, det var inte igår” börjar vi och båda fortsätter åka. Jag minns inte sist vi träffades innan den här gången, det blir väl lätt så när man väljer gymnasium på olika håll. I högstadiet var det en helt annan sak, då umgicks man varje dag, busade och skrattade hela dagarna.

Vi stakar på i spåren och fortsätter att prata, typ ”vad gör du nu för tiden”, även fast vi hörts sporadiskt via facebook och hållt koll där på vad man gör. Daniel berättade om skidakademin i Åsarna och förklarade för mig vad en akademi innebar. Han berättade om SM tävlingarna i Östersund som snart skulle vara, i slutet av Januari. Vi kom in på Vasaloppet och han berättade att han satsade på topp 100. Wow, tyckte jag som knappt vet om jag skulle tagit mig i mål. Den här skidturen och pratstunden blev tyvärr sista gången jag träffade honom, nått jag i min vildaste fantasi aldrig kunnat tro just då. Men jag var väldigt glad över att få träffa honom, höra han berätta om hur bra han verkade trivdes med allt, hans höga ambitioner med skidåkningen osv. En fin och genomgod kille som fick alldeles för lite tid på jorden! Hoppas du har det bra där du är!